Vi klarar det här också..
Mycket ska man då vara med om.
Hade inte vi kämpat länge nog?
Slitit? Gråtit? Hoppats, väntat, längtat och kämpat ännu mer..? Varför var det inte vår tur nu?
Som vi jublade över vårt plus.... i 3 veckor fick vi vara glada innan kaoset bröt ut.
Vad ont jag hade. Vad jag försökte in i det sista att förneka sanningen. Lilla lilla pyret..
De få i vår närhet som vet är så snälla. Men jag vill inte daddas med. Det gör mig bara ledsen. Stötta fler försök istället. Säg inte åt mig hur jag ska läka. Säg inte att vi ska vänta lääänge, "läka ordentligt", "nästa gång går det" eller att utomkveds är vanligt. För det är det inte.
3% av graviditeter ungefär blir X.
Ca 2% av alla IVF graviditeter blir det. Det är inte ett dugg vanligt med andra ord. Och det känns inte bättre heller.
Faktum är att det finns inget som "gör det bättre"... så ge upp de försöken. Visa bara att du bryr dig. Det räcker.
Jag vill bara att tiden ska gå, att mina sår i kropp och själ ska läka. Att min kropp får regelbundna blödningar och är redo igen.
Vår IVF läkare är hoppfull och det är vi med.
Men oj vad ont i hjärtat det gör ibland ❤️
skriven
Så jobbigt...! Vad säger läkarna, har de satt något tid för hur länge du måste läka, någon undersökning som måste ge grönt ljus innan nya försök? Rent fysiskt alltså, psykiskt är det ju bara ni själva som kan säga när ni har läkt färdigt. <3 /Maran73