Snart startar vi igen

Rispningen gick bra. Det gör ont men går över lika fort och sen är allt som vanligt. 

Min slemhinna var blyga 9mm dag 22 i cykeln. Inte undra på att jag har klen menstraution...

Planering är klar med Riga och min svenska läkare nu. Lite ändringar gjordes i veckan.    Det är skönt att dom anser samma saker, kanske lite skilda meningsr på doser men annars är jag mkt nöjd med behandlingsplanen. 
Igår skulle mensen ha kommit. Än är den inte här men så blev det sist jag tog suprencur injektionen också. 
Den kommer nog när som..

Inför fet är jag bra mycket lugnare än vid första ÄD. Jag tänker inte mycket på det alls faktiskt. 
Väldigt skönt. 

Däremot kommer mer och mer tankar som "hur länge ska vi orka..."?

Det känns som att alla rutomkring gör roliga saker så som åker utomlands, bygger enorma altaner med pool, har stora glassiga bröllop ellet köper båt. Typ. 

Vi skulle kunna vara en av dessa. Om vi inte fick lägga så vansinnigt med pengar på att försöka få ett litet barn. Något som de flesta andra "råkar få på köpet" efter te x en  utlandsresa. 

Jag fullkomligt hatar dessa avundsjuka tankar. Jag blir så ledsen. 
Livet är inte rättvist. När räcker det....?
❤️

Kommentera här: