En torsdag

Tack till alla som skriver och peppar, lyckönskar och håller tummarna för oss!
Ibland är jag väldigt dålig på att svara men jag läser allt och det går rakt in i hjärtat. 
Det känns alltid skönt att få känna att man inte är så ensam som man ofta tror och känner.. 
 
Uppsala satte ett testdatum väldigt lång tid efter återföringen. Jag är som vanligt livrädd för att få svaret och att tjuvtesta kommer alltså aldrig att hända. Jag vill ju inte ens testa då jag ska det. Det är 15e gången vi har ett testdatum men varje gång är känslan och förvirringen precis lika. Ena dagen är jag säker på att "den här gången gick det" och dagen efter känns allt hopplöst eller blodet kommer. 
Den här gången känner jag absolut inget mer än de ömmande brösten, men de ömmade redan innan återföringen iom jag använder Lutinus. Inget blod, ingen "mensvärk" eller stickningar i livmodern. Inget. 
Psykiskt är det värre. Och sömnen. I drömmarna är allt kaos och rörigt. Fantastiskt vad man blir påverkad.

Under helgen någon gång kommer vi att testa, Uppsala vill veta på måndag hur det gått. 
Jag är rädd och känner mig väldigt skör.
 
Skänk oss en tanke <3

Kommentarer:

1 Anonym:

Skänker massor av värmande tankar! Hoppas verkligen för er skull att det går den här gången! Ta hand om er!

2 Jenny:

Det är er tur nu❤️❤️❤️🙏

3 Anonym:

Tänker på er och håller tummarna så hårt...! Hälsningar Anonym läsare någonstans i Sverige som hittade hit av en slump.

4 Anonym:

Håller tummarna! ❤

5 Anonym:

Den här gången är det er tur❤️❤️

6 Anonym:

Håller tummarna hårt! /Maran

Kommentera här: