Äggdonation 2.1
Vi hade tid klockan två. Jag fick engångskläder att ta på mig och skydd för fötterna till oss båda.
Jag hade för första gången av alla våra återföringar blivit tillsagd att vara lite kissnödig.
I Uppsala får man inga egna rum så som vi fått på andra ställen. Där får man en del av ett rum men med skiljeväggar. Så vi och två par till var i samma rum och väntade nog på samma sak. Försenat blev det och blåsan växte i samma takt som nervositeten.
Väl inne fick jag en jättegullig läkare och undersköterska.
Labbet ligger vägg i vägg med återföringsrummet och vid en lucka i väggen satt en karl och berättade om våra embryon.
Båda två var perfekta och det första hade klarat upptiningen bra.
Han visade via en skärm hur det låg i den lilla glasskålen och hur det sögs in i en tunn kateter som han direkt gav läkaren som hade förberett mig för insättning.
På en sekund var det klart.
Jag såg på skärmen den där lilla ljusa punkten i livmodern som bildas vid återföring.
Lite luft och vätska och i det ägget ❤️
Dessa ägg. Så otroligt små de är, omöjliga att kunna urskilja med bara ögat. Jag blir lika imponerad och fascinerad vid varje återföring.
Tänk vad de kan göra och vad som kan skapas!
Tänk att få jobba där, i labbet och göra liv.
Nu är jag ledig tills måndag.
Jag äter östrogen och progesteron och önskar än en gång lika hett att den här återföringen ska bli starten på vår familj ❤️