Att lita på magkänslan

Jag har gjort klart allt nu. 
Jag är nyanställd, jag är uppsagd, jag har gått igenom de obligatoriska drogtesten och jag är lättad. Så otroligt lättad. 
Att säga upp sig och inte få någon som helst reaktion sved ärligt talat ordentligt. Kanske är min chef trött på mig och mitt ivfande. Kanske inte.
Vad jag istället väljer att ta med mig är det positiva välkomnandet jag redan fått på min nya arbetsplats. Att de var uppenbart glada att jag tackade ja, att se hur mina nya kollegor sken upp då jag kom dit och hälsade på häromdagen. 
Jag längtar tills jag ska börja där. Min pappa sa "jag tror verkligen på detta, en nytändning för dig kan inte vara annat än bra efter de sista årens helvete". 
Jag håller helt och hållet med honom ❤️
Den här gången har jag till 100% gått på min magkänsla och jag hoppas verkligen den har rätt. 

I övrigt.. tant röd ramlar in vilken dag som helst. Väntar på att få grön lampa från Uppsala att köra. 

Bitterheten ligger där som ett tjock molntäcke på en solig himmel..  runt om mig rasar det ut bebisar. Små, söta, rosa, skrikande söta saker. 
Släkten har växt. Igen. Ett namn jag så gärna haft på en eventuell pojke är nu taget och har tilldelats en annan pojke. 
För så är det. Jag fortsätter att vänta och stryker även det från min mentala lista. 

Jag har så många idéer nu. På hur man ska baka till en unge. Maken vill aldrig diskutera "nästa steg" vilket jag egentligen håller med om då man är där man är i processen och har ett ägg som nu i frysen. Men i min hjärna... långt där inne. Har jag minst 2 till lösningar. Som jag hoppas på att slippa behöva använda..

❤️❄️