Stockholm
Jag är så tacksam för det. Och jag blir glad, att någon för mig okänd tar sig tid att skriva ett mail eller lämna en kommentar för vår skull känns fantastiskt.
För att inte nämna då man får ett "paypal" mail om att någon satt in pengar till oss. Då slår hjärtat en volt. All kärlek till er. Tack❤️
Att ett litet bidrag för någon för oss kan betyda ännu en resa i bil med 44 mil, en båttur till Riga eller liknande. Det är stort. Många bäckar små kommer inte från inget 🤗
Den vanligaste frågan i mitt liv är nu;
Hur gick det i Stockholm på informationsmötet?
Vad händer nu, ert nästa steg?
Eller, vad har Ryssland som inte ni kan få i Sverige?
Ja.. ska jag svara på allt det nu kommer det bli en halv novell så jag fokuserar på informationsmötet vi var på i söndags i det här inlägget och resten i kommande inlägg.
Det var på Strandvägen i Stockholm. Fantastisk byggnad och ett väldigt generöst fikabord möttes man av. Vi skrev in oss och fick fylla i en blankett om vem man var och varför man var där.
Det var många ensamma kvinnor men även andra par i vår ålder där. Vi var inte jättemånga då detta möte var ett extra då det första hade blivit så väldigt fullt.
"Small and cozy" sa Olga då hon kom.
Cilla Holm var också där med lilla Liv. Googla hennes namn om ni inte vet vem hon är.
Hon inledde mötet med en snabb presentation om sig själv och kliniken innan det var Olgas tur. Olga förklarade massor om varför ett ägg fäster i livmodern men även massor om varför det inte fäster.
Hon berättade hur de jobbade och varför. Vi som trodde att vi var i princip fullärda fick verkligen lära oss ny intressant information om hur allt hänger ihop.
De delar liksom upp behandlingen i steg, först fullt fokus på att få perfekta embryon. VIP-embryon. Sen livmodern och kvinnan, välmående och att livmodern ska vara i toppskick precis då embryot sätts in.
De åherför aldrig ett embryo före dag 5. För att livmodern är inte redo då.
De följer sina patienter hela graviditeten då det ligger i deras intresse att ett friskt levande barn föds. De släpper alltså inte sina patienter så fort de fått ett +.
Allt hon sa kändes så fånigt logiskt på något vis. Och många gånger tänkte jag "jamen så har dom aldrig gjort med mig på klinikerna" speciellt den i Uppsala.
Efter att Olga var klar var det Cillas tur igen och det var så härligt att lyssna på henne.
Det var en lättsam stämning och alla vågade fråga och diskutera. Mötet skulle vara slut 20:00 men då klockan var 22:00 insåg vi att vi borde avsluta. Då var vi ca 8 stycken kvar bara.
Jag talade om för henne att min fantastiska läkare gärna testar nya typer av behandlingar och hon sa att min läkare och Olga borde ta ett snack. Så det ska jag absolut kolla upp.
Att Cilla och Liv var där gjorde massor för oss. Det blev på riktigt och det kändes härligt på ett oförklarigt sätt.
Min man hade en riktigt tuff dag och var ganska ledsen innan vi åkte så det var på håret att vi ställde in. Men oj vilken vändpunkt det var att komma dit.
Han sa också efteråt att "oj vad glad jag är att vi åkte!"
Så känner jag också.
Så vad händer nu?
Jo vi har sammanställt hela vår historia i ett dokument Ryssland mailat till oss. Det tog ungefär 4 timmar att göra. Det var lite uppslitande att gå igenom varje steg medicinskt igen men en bra "wake up" också. Hela köksbordet var fullt med papper
och bilder. Våra sista 9 år i pappersformat.
På måndag har vi ett möte med en läkare i Ryssland som alltså tagit del av vår historia.
Samtidigt har jag tät kontakt med min svenska läkare som också har en del planer för mig på gång.
Jag har lovat henne att berätta om deras klinik och göra lite reklam och det kommer jag också snart att skriva om.
Så ja, dagarna har varit fullsmockade av journaler, jobb, försäljning av produkter och att försöka andas där emellan.
Det är härligt att det äntligen är fredag!!
Stor kram till er!!!