Vi fick veta dagen innan beslutet vilken tid de skulle hållas.
På morgonen. Bra kände jag, ju tidigare desto bättre.
Jag sov länge men vaknade en stund innan mötet skulle hållas. Nervös in i benmärgen.
Uppdaterar mobilens mail ungefär var 10e sekund.
Poff finns ett mail från vår handläggare där!
Min man sitter i skypemöte. Han jobbar som många andra hemifrån just nu.
Han går på toa i samma sekund jag öppnar mailet.
Läser flera gånger de korta raderna.
"Inga problem med nämnden. Ni har ert medgivande. GRATTIS!"
När min man kommer ut från toan möts han av en fru som står utanför och gråter som ett barn.
Den här gången av lycka ❤️
Nu skickas våra papper för ännu ett godkännande i landet, dock är jag inte ett dugg nervös för det. Vi har haft och besegrat det stora hindret redan.
Jag är så glad så jag ryser. Samtidigt som kaostankarna kommer.
Hur ska vi ha råd att fixa allt? Till fler barn? Saker, säng, vagn...och den extra fakturan på över 100.000 det gör mig illamående. Alla pengar vi måste ut med som inte finns.
Vi hade nästan till hela adoptionen men nu blev det bakslag.
Min vän påminde mig om vår insamling, vi dammar av den igen. Jag har inget att förlora på det.
Många bäckar små, nu vet vi vad vi sparar till. Och vilka. ❤️❤️
Vill du hjälpa till? 👇💕
(Klicka på länken, självklart får du dela)
🌸Eller swich🌸
0730641147
skriven
Åh vad fantastiskt!
Jag känner inte dig men är en ivf syster.
Jag vill gärna vara med och bidra med en slant. Har du swisch? Får man dela inlägget till vänner? Ni har kämpat tillräckligt den ekonomiska biten måste vi tillsammans lösa.
Stort grattis