Det började ju bra
Vi fick ägg. Flera, mogna, fina, friska. Frysta.
Min man åkte iväg för att lämna färska simmare.
Dagen efter fick vi det glada beskedet att alla var befruktade. Total lycka. Vi och läkarna!
Äntligen, vi odlar såklart i 5 dagar!
Sen fet då min cykel stämmer. Detta blir perfekt.
Dag tre, alla lever. Två är piggare än de andra. Men alla är glada.
Dag fyra har alla utom dom pigga stannat i utvecklingen men vi är glada. 2 vackra blastocyster! Jippi!!!!
Igår skulle de frysas. Istället ringer telefonen och en chockad läkare meddelar att de står still, de har slutat utvecklas och frysförsöket blev en flopp.
Jävla skit. Fan. Vad gör vi nu....?
Vi funderar. Vi och läkarna. Kör vi igen? Med våra simmare? Eller andras...? Orkar vi..?
Enda trösten i detta är att vi blev besparade ett negativt graviditetstest igen.
Jag fortsätter äta glutenfritt. Det har jag gjort sedan i mars och jag har inte längre några problem med att göra det.
Jag kan träna lika hårt som jag gjort sista tiden. Jag mår faktiskt bra.
Men ändå. Varför kan inget bara gå bra?