1

När tiden går men jag står stilla

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag har ingen energi. Alls.
Förstår inte vart den rinner iväg.. det är trist att ofta vara trött och gäspa sig igenom dagarna. Oavsett hur många timmar man sovit.
 
Jag får ångest för minsta lilla. Mannen och jag har pratat om det och han fattar. Bägaren är liksom fyllt till bristningsgränsen som det är. Vardagen är tillräcklig och donations-karusellen slukar nog en hel del energi som jag är omedveten om.
Minsta lilla "extra" som läggs på mig får bägaren att rinna över och jag bryter ihop. 
 
På ett vis känns det skönt att jag insett det. Nu räcker det liksom. Det är vi och vår lilla familj som är viktig här och nu. Resten kan vänta.
Efter att vi berättade för våra respektive föräldrar så är trycket från dom också mycket mindre. 
Man vågar tacka nej till kalas och bjudningar eller bara allmänt tjat på ett helt annat vis. 
Otroligt skönt. 
 
Jag är med i en tråd på familjeliv. Glädjande nog är det massor av + där nu och jag hoppas verkligen att jag också får skriva om ett positivt test. Såklart hoppas man jättemycket att det skall gå på första försöket. Men jag vet bättre än att ta det för givet och är fullt medveten om att det inte är en självklarhet att lyckas "bara" för att man får ett bra ägg tillbaka.
 
Jag blir också jätteglad då jag får kommentarer från er som lyckats, det ger mig massor med hopp! <3
 
Ha en fin helg nu allesammans 

Kommentarer:

1 Annika:

skriven

Hej!

Vi har lyckats få en son via ÄD!

Kram Kram

Kommentera här: