Patientförsäkringen
I helgen satt vi och fyllde i en anmälan till patientförsäkringen - löf.
Jag hade blivit tipsad om att vända mig dit just för att jag upprepade gånger påtalade värk och hugg i vänster sida och uppsökte läkare men inte blev tagen på allvar.
Och vad än värre är, ingen uppföljning alls gjordes!
Jag ringde iaf löf och pratade med dem och de tyckte absolut att jag skulle göra en anmälan. Det var enkelt och kostar mig inget. De tyckte dessutom att en anmälan till ivo vore på sin plats men det har jag faktiskt inte bestämt mig om än.
Det var känslomässigt utmattande och jobbigt att skriva om allt som hänt i anmälan. Att uppleva det igen på ett vis.
Ingen anmälan i världen kan ge oss vårt foster tillbaka eller mina äggledare... men kanske kan den leda till att vården bättras, en läkare får inte ignorera en tom livmoder då hcg är över 26000! Det är under all kritik.
Man lär så länge man lever. Men det känns då rent ut sagt som att det räcker nu. Jag vill vara gravid igen. Lycklig. Få planera.
Idag var en sån där dag fylld med tårar.
Hatar såna. Min man behöver knappt se på mig så börjar det om.
Det. Gör. Så. Förbannat. Ont.
Och den ältande frågan.... varför???
Varför jag??
Till råga på allt så meddelade Riga att de vill vänta TVÅ cykler innan ny FET.
Jag som trodde en räckte... sköter sig kroppen blir väl FET runt oktober, där i slutet kanske.
Känns som en evighet dit idag...
Nä uch vilket negativt inlägg. Ledsen för det men vissa dagar är verkligen energitjuvar.
Men hey, imorgon ska solen skina och det ska bli varmt. Stranden håller jag mig fortfarande borta från men kanske att jag dammar av solstolen här hemma 😉☀️