När man reser sig igen
Allting går. Bara man vill. Och om hoppet finns kvar.
I mitt fall både vill jag och har hoppet kvar.
Det var ett minus. Ett till i raden men det första inom äggdonation.
Det har varit tuffare att resa sig nu än förr det måste jag erkänna.
Men i takt med att blodet slutar rinna och tårarna tar slut så växer viljan att försöka igen.
Vi har fått en ny planering.
Fler blodprover skall tas. Nya, som jag aldrig förr tagit och livmoderslemhinnan skall rispas i cykeln innan FET.
Det känns bra. i juni åker vi tillbaka.
Fram till dess kommer jag att jobba en hel del och renovera lite hemma, något som gör mig glad och ger energi.
Kram på er