Påväg mot FET2
Det är nervöst nu.
Jag brukar vara ganska lugn men nu är jag nervös inför upptiningen av vår sista lille kämpe. För att det är den sista...
Försöker tänka positivt; de fryser bara de ägg de tror klarar en upptining. Det har delat sig bra. Det är ett starkt ägg. Förhoppningsvis lika envis som jag.
Veronika, koordinatorn sa att de skulle tina upp lillen redan idag. När och varför vet jag inte. Litar på att de vet vad de gör.
OM något skulle hända blir vi meddelade.
Så inga nyheter är alltså bra nyheter det kommande dygnet.
Håll era tummar för oss.
Jag har fått en hel del mail igen.
Jag blir så glad varje gång. För alla vill så väl och är så snälla. Ni skriver att jag är stark och inte värd allt elände. Spec inte det som hände nu i somras. Jag kan bara säga tack. Tack för att ni lyfter mig och genom era mail skickar energi.
Jag tar till mig allt ni skriver. Ni får mig att känna mig mindre ensam och att jag är sedd.
Jag försöket svara er alla fast det kan ibland ta sin tid.
Tack.
En fin tjej som jag just nu håller mina tummar för skrev;
”Du är verkligen stark och cool som skrivit om din krash i din blogg. Det är modigt! Det är modigt att våga släppa och inte försöka fortsätta "som vanligt". Att ta tag i saker. ”
All kärlek till dig 💕
Igår var vi till terapeften igen.
Det var länge sedan jag grät nu. En klar förbättring. Från att gråta hela tiden, så fort någon såg på mig till att göra det max en gång i veckan. Tid gör mycket för läkning. Både innuti och utanpå.
Men igår öppnades alla tårkanaler igen.
Det var tufft. Men samtidigt kändes det skönt att lätta på locket inför vår resa.
En rensning.
Efter det mötet hade jag en massagetid. Så välbehövligt.
Jag har tänkt mycket på hur jag tar hand om (läs inte tar hand om) mig själv och min kropp. Det har inte direkt varit en prioritet sista åren.
Emellanåt tränar jag mycket. Men en behandling sätter ofta stopp för det och jag är dålig på att ta tag i träningen igen efter ett minus. Man är sällan på topp då 😞
Men det är något jag jobbar på.
Långa promenader. En ljudbok i lurarna och de snabba skorna på fötterna.
Boka sig en skön massage oftare som faktiskt gör underverk för en spänd sliten IVF-kropp.
Och det där med maten.
Ät grönt, gott och nyttigt. Hoppa över allt onödigt man faktiskt klarar sig bra utan och inte behöver.
Magen mår så mycket bättre utan massor med bröd och pasta.
Man får ta ett steg i taget. Ibland är de ganska små men så länge de går frammåt är jag nöjd.
Nästa steg är vårt besök i Riga. Ett ganska stort steg iofs. Men oundvikligt.
För förhoppningsvis är jag ruvare imorgon vid den här tiden.
Tänk på oss
🐓🐣