Kommentarer:
Det finns ju progesterone injectors ( allt sa I sprutform. Ar vanligt har i USA eftersom progesterone tas upp battre med just sprutor. Men men I Sverige kan man ju be om dem. Jag tog till och med progesterone supposatorier 3 manader extra in I graviditeten for sakerhets skull pa eget bevag, dock bara 2 ggr om dagen, sen trappa ner till 1 ggr om dagen.
Svar till Malla: Progesteron i form av sprutor finns tyvärr inte i Sverige. Här finns bara Lutinus och Crinonekräm (båda receptbelagda).
Sen finns det receptfria progesteronkärmer också som Progesterall. Men tyvärr inga progesteronsprutor, de finns endast utomlands tex Prontogest och Prolutex.
Utomlands finns det vaggissar som kladdar mindre som heter Utrogestan, de kan tas oralt och vaginalt.
@Åsa: Tycker din kommentar är väldigt okänslig faktiskt! Du skriver själv att det nästan är lite rub it in your face - det ÄR det så varför ens skriva något? Känns som att du skriver det bara för att du ska må bra själv, bevisa för dig själv att du inte längre är i samma situation och att du mår bra av att någon annan har det jobbigt!

Som sagt, det kan upplevas som att man uttrycker sig hårdare än vad som är menat i skrift. Är alltid orolig för att missuppfattas. Både i jobbsituationer och privata sammanhang.
Jag menade inget illa alls. Är vidskepliga som tusan kring allt som har med graviditet att göra och kände mer kanske att jag hoppades att det kunde vara något lyckat sammanträffande det skulle hända för både mig och bloggens innehavare samtidigt igen. Helst hade jag inte velat att det varken syntes på mig eller att folk i min närhet visste eller frågade om det, så var verkligen inte för att jag skulle känna mig bättre över min situation.
Men blir inte upprörd över att det tar på fel sätt eftersom det kanske har med ordval att göra och jag inte fått fram den känsla jag var ute efter att förmedla.
Ber om ursäkt till de som tagit illa upp, och all lycka till inför testdag och framtiden för blogginnehavaren.

Det finns alltid en risk att misstolkas i skrift, något jag oroar mig för rätt ofta i både jobbsammanhang och privat.
Denna gång lyckades jag tydligen inte förmedla den känsla jag var ute efter.
Det hade inget med mitt mående att göra och jag hade bara goda avsikter men tar inte illa upp över upprördheten då det sannolikt beror på mitt ordval och att jag som sagt inte fick fram det jag tänkte.
Ber om ursäkt till de som tagit illa upp och all lycka till inför testdag för blogginnehavaren.
Jag menade absolut inget illa med min föregående kommentar och den hade inget med mitt egna mående att göra.
Förstår dock helt och hållet att det kan verka kallt det jag skrev.
Det är lätt att missförstånd uppstår i skrift, oroar mig för det tämligen ofta och denna gång lyckades jag tydligen inte förmedla den känsla jag var ute efter.
Jag ber om ursäkt till de som tagit illa upp och önskar blogginnehavaren all lycka till.
Och det var verkligen inte meningen att spamma med flera kommentarer som säger i stort sett samma sak.
Vet inte heller hur det länkar till random bloggar. :(
Förlåt allt besvär
Just hittat din blogg! Går själv och ruvar och är ootroligt stressad och psykiskt påverkad över ovissheten.. Dock så härligt att läsa din upplevelse av Lutinus!! Hahaha äntligen någon som säger som det är!! Vilket jävla straff det är alltså!!
Kram och tack!!
skriven
Hoppas på plus så klart.
När ni fick det juni 2017 var jag tre månader ifrån bf ungefär i min andra graviditet (första slutade i sent missfall vecka 20).
Idag är min son snart ett och ett halvt år. Tiden går sjukt fort.. och om allt går bra kommer en lillebror i slutet av juni.
Känns nästan lite rub it in your face att skriva så, men hoppas att vi återigen kan få vara gravida samtidigt och att det får ett trevligare slut för er del denna gång.
Håller tummar och tår. <3