En vän där ute

Det är inte ofta jag får överraskningar som är glada. Men idag fick jag det och jag blev så rörd.
Att någon som jag aldrig träffat irl bryr sig så om mig, oss värmer så otroligt i hjärtat. 
När jag vaknade idag hade jag ett sms, ni vet ett sånt som posten skickar ut om att "ditt paket finns att hämta".
Jag förstod ingenting för jag hade inte beställt något som jag väntade på. Men tänkte att jag får väl lösa ut det då och skicka tillbaka helt enkelt, det har väl blivit något fel bara.
Av killen vid "postdisken" fick jag ett ganska litet paket som jag snabbt öppnade med mannen i bilen. 
Det första jag ser är ett litet kort där det står "den här gåvan är till dig från J****"
Då förstod jag. Det var ett paket till mig. Men som någon annan beställt, till Mig. 
En liten skyddsängel och ett fint kort fanns också i lådan. Det var så fint och så snällt tänkt att jag blir alldeles varm. Snälla, vackra, omtänksamma J. Ängeln ska alltid vara med mig nu.
Vad glad jag är över att vi hittade varandra i cybervärlden. 

Att jag älskar änglar, och är lite nyckfull av mig är bara en bonus, för visst är den fin?
Tack J
<3
 
 
 

Tar tårar aldrig slut

Varje gång jag snuddar vid tanken är det som att öppna en kran. Tårarna tar aldrig slut. Det gör så ont så ont. 

Vi vill börja leva våra liv och tankarna nu är en enda röra. Orkar vi mer...?

Om man kunde få bestämma själv

Ödet är något jag alltid lutat mig tillbaka på. Man påverkar sitt eget öde hela tiden. Bara att ta höger istället för vänster vid en vägkorsning kan ändra hela livet. Eller inte. 

Men när det kommer till det här, med barn. Eller inte barn snarare så fattar jag inte. 
Jag kan inte förstå. 
Vi har testat negativt IGEN och vad exakt är problemet?! 
Vad har jag gjort för att mitt och vårt liv ska behöva vara såhär. Jag vill bara gräva ett hål. Ett stort. Och lägga mig i tills vårt efterlängtade barn är redo att komma. 

Tack för alla fina kommentarer inför testdagen❤️