Om man kunde få bestämma själv

Ödet är något jag alltid lutat mig tillbaka på. Man påverkar sitt eget öde hela tiden. Bara att ta höger istället för vänster vid en vägkorsning kan ändra hela livet. Eller inte. 

Men när det kommer till det här, med barn. Eller inte barn snarare så fattar jag inte. 
Jag kan inte förstå. 
Vi har testat negativt IGEN och vad exakt är problemet?! 
Vad har jag gjort för att mitt och vårt liv ska behöva vara såhär. Jag vill bara gräva ett hål. Ett stort. Och lägga mig i tills vårt efterlängtade barn är redo att komma. 

Tack för alla fina kommentarer inför testdagen❤️

Äggdonation 2.1

Så kom äntligen onsdagen och återföringsdagen. Vi åkte dit tillsammans och tog det i lugn takt. Att hitta parkering på Akademiska mitt på dagen är dessutom en utmaning. Det slutade med att vi parkerade två kvarter bort. Men det gick ju det med :)

Vi hade tid klockan två. Jag fick engångskläder att ta på mig och skydd för fötterna till oss båda. 
Jag hade för första gången av alla våra återföringar blivit tillsagd att vara lite kissnödig. 
I Uppsala får man inga egna rum så som vi fått på andra ställen. Där får man en del av ett rum men med skiljeväggar. Så vi och två par till var i samma rum och väntade nog på samma sak. Försenat blev det och blåsan växte i samma takt som nervositeten. 
Väl inne fick jag en jättegullig läkare och undersköterska. 
Labbet ligger vägg i vägg med återföringsrummet och vid en lucka i väggen satt en karl och berättade om våra embryon. 
Båda två var perfekta och det första hade klarat upptiningen bra. 
Han visade via en skärm hur det låg i den lilla glasskålen och hur det sögs in i en tunn kateter som han direkt gav läkaren som hade  förberett mig för insättning. 
På en sekund var det klart. 
Jag såg på skärmen den där lilla ljusa punkten i livmodern som bildas vid återföring.
 Lite luft och vätska och i det ägget ❤️
Dessa ägg. Så otroligt små de är, omöjliga att kunna urskilja med bara ögat. Jag blir lika imponerad och fascinerad vid varje återföring. 
Tänk vad de kan göra och vad som kan skapas! 
Tänk att få jobba där, i labbet och göra liv.  

Nu är jag ledig tills måndag. 
Jag äter östrogen och progesteron och önskar än en gång lika hett att den här återföringen ska bli starten på vår familj ❤️

HCG-svaret

Att få ett svagt plus är för mig och för många andra lika med graviditet. 
Ett plus är ett plus och punkt slut. 
Hade inte inte vetat att hcg svaret var i underkant hade man ju jublat av glädje för att ha plussat. 
I IVF världen vet man ibland lite för mycket. 

Hela helgen pendlade jag mellan glädje, hopp och  oro. 
Jag har även jobbat för första gången på ganska länge. En mjukstart vilket var skönt för tankarna. 
På måndag åkte jag till hälsocentalen och lämnade blodprov. 
Då det är via werlabs så fick vi vänta på svaret till tisdag. Ett långt dygn. 

Tisdag morgon fick jag nog och trollde fram ett digitalt test. Morgonurin. 

INTE GRAVID slår oss på käften för 12e gången. 

5 timmar senare anländer provsvaret med "5".

Vi fick en så kallad kemisk graviditet. 

Jag är så less 

Tack för att ni finns och hejjar på oss
<3