0

Begravd i papper

Vi visste att det var mycket pappersjobb då vi gick in i den här processen.
Men inte hur mycket.
Bli inte rädda nu, det är inget "svårt" pappersjobb, men mycket och det kräver sin tid.
Alla länder bergär olika handlingar så det går inte heller att jämföra.
Förra veckan satt jag varje kväll och knåpade på ett 11 sidor långt brev som handlar om oss som familj, våra nära, massor av olika frågeställningar så som motiv och motivation till adoptionen. Det ska senare översättas till engelska. Det och mycket annat sitter vi med varje dag numera. Någon timme här och där får vi till och vi närmar oss slutet av pappershögen.
Då ska allt sammanställas och gås igenom av vår handläggare, stämplas och skickas till landet.
Innan det ska vi även sammanställa bilder som vi just nu jobbar på att få ihop, ett lite roligare projekt :)

Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle må så här bra just nu. Jag tycker det är kul att berätta för de i min närhet att vi ska adoptera en liten människa och jag har till största delen fått så härlig respons!
Många på jobbet har fått veta och det är så skönt att dela den infon och kunna prata om det mer öppet. Något jag aldrig förr hade trott skulle ske!
Vissa dagar är fortfarande väldigt låga och tårarna är då inte långt borta.. vi har under alla år turats om att vara inne i sorgen och vi hjälps åt att lyfta varandra då det behövs. Men det som är fint att se är att de dagarna bara blir förre och färre och längre från oss.. vi är förbi det snart.

Nu börjar vi se fram emot tiden till barnbesked och att vi till dessa mår bra med varandra - utan hormoner och minus❤️