2019 börjar bra

Jag blev erbjuden jobbet. 

Inom ett för mig nytt område. Och de 4 chefer jag träffat har uppenbarligen läst av mig väldigt bra och valt att placera mig där jag ganska säkert själv valt att hamna också. 
På 10 dagar gick jag från en  spontanansökan till att bli erbjuden en tjänst med samma lön jag har idag trots att deras ingångslön egentligen ligger en bra bit under vad jag har idag. 
Jag känner mig glad, väldigt glad.. och lite omtumlad. 
Det gick så fort. De erbjuder mig externa utbildningar, utvecklingsmöjligheter och om 6 månader ett snäpp upp i lönen igen. 
Jag babblar mycket lön, jag vet. Men i den sits vi är så är det så stor del, det spelar stor roll! 
Jag sa även såhär vid ett möte "jag skulle vilja veta om jag kan vid enstaka tillfällen och med kort varsel vara ledig/byta arbetstider då jag inom familjen har ett privat bekymmer?"
Det var inga problem. Alla har vi vårt privatliv sa de dessutom. Att jag även blev placerad i ett arbetslag och inte en ensam post är bra, då kommer aldrig arbetet "stå stilla" på grund utav min frånvaro, vilket såklart är stressande.
Jag upprepade även denna info då jag vid ytterligare ett tillfälle fick träffa kommande kollegor. De verkade inte bry sig ett dugg utan ryckte på axlarna. 
Då är förhoppningsvis det bekymret också löst. 

Ändå sitter jag och funderar; ska jag ta det? Varför ska jag inte ta det...?
Det känns lite läskigt, främmande. 
Jag har varit i mig trygga bubbla i 8 år nu. Men samtidigt minns jag inte sist jag trivdes.

Förändringar är läskiga. 


❤️

Nytt År.. nya planer?

Undrar hur många gånger vi firat nyår i tron om att det nu, nuuu blir det året Det händer!
Jag tänker inte så längre.  Däremot tänker jag "jag hoppas 2019 är året då jag blir gravid eller någon förändring till det bättre sker, vad den nu är".

Idag kom brevet med kallelsen till hysteroskopi. Om 2,5 veckor är det dags.
Är jag knäpp som längtar?  

Om inget problem hittas då så komner vi att stoppa in ägget som finns kvar i frysen månaden efter. Det är bra att passa på blödningen efter ett ingrepp i livmodern säger min gyn. Och hennes ord är numera min lag. 
Så jag hoppas på att bli ruvare igen under senare delen av februari 😊

En annan behandling jag tänker mycket på är den som Cilla i podden "jag vill ha barn" genomgick i St. Petersburg. 
Googla för mer info för så mycket det finns att skriva om det är ett inlägg för sig i så fall. 
   
En annan sak jag tagit itu med är min arbetssituation. Jag har för första gången på 8 år sökt några jobb. Dock är det bara på ställen där jag gärna skulle arbeta och ingen tjänst som är utannonserad men det är ett steg. 
Jag mailade även min chef och förklarade hur jobbet påverkade mig negativt och det känns just nu som att han rog mig på allvar men det kommer att visa sig med tiden. Eventuellt att jag kommer gå en utbildning som ger mig mer ansvar och såklart även lite mer i lön. Det visar sig. 

I övrigt har teäningsglädjen kommit tillbaka meb tyvärr inte matglädjen.  Allt nyttigt som jag förut älskade har jag ingen som helst lust att peta i mig numera. Men... jag äter i alla fall mat, "riktig" mat så hoppas det duger. 

Kram på er, låt 2019 bli ett bra år för oss alla ❤️

God fortsättning mina vänner

Bloggen har blivit lidande och eftersatt. 
Jag vet, jag är ledsen. 
Samtidigt känns det så trist att bara skriva negativa och tråkiga inlägg. 

Men jag vill önska er en god fortsättning, ett gott nytt år och skicka massor med kärlek till er alla. Tack för att ni läser och kommenterar och ger mig stöd. 

Jag väntar fortfarande på en tid för hysteroskopi och hoppas verkligen att det snart är min tur. 

(null)