När allt gick så bra
Vårt liv har kantats av krångel. Det brukar oftast sluta väldigt bra men vägen dit är sällan en raksträcka..
Landet vi valt och blivit matchade med barn har nu ändrat sina krav.
Fram till nu har domstolsförhandlingar och det juridiska skett i landet, sen har man rest ner för att stanna i ca 2 veckor och sedan får man åka hem, med barnen.
I vissa fall blir man även kallad till domstolen och får då alltså åka två gånger.
Hem till Sverige emellan alltså.
Nya reglerna = åka ner, bo med barnen i minst två veckor. Som en familj.
Önskan är därefter att man stannar tills alla förhandlingar är klara, för att åker man hem emellan blir det en enorm negativ separation igen för barnen, vilket domstolen inte är positiv till.
Alltså = stanna i landet med barnen och leva där som familj i ca 3 månader till allt är klart och man får åka hem.
Härligt, ja.
Bra för barnen, ja
Bra för vår gemensamma anknytning, ja
Bra för ekonomin? NEJ
Jag har sån ångest nu. Inför allt. Allt gick fort, underbart såklart. Men iom har vi inte hunnit knåpa ihop alla pengar och nu blir det ännu ett bakslag.
Man får hyra eget boeende i landet alltså. Dubbla boendekostnader. Vi har ju vårt hem i Sverige också.
Jag hatar att tigga men nu kommer jag att göra det. Jag skäms, men jag, vi har inget alla att förlora.
Här nedan länkar jag till vår insamling.
Man kan även swicha, varje öre går direkt in på vårt "barnkonto" och in i våra hjärtan.
Många bäckar små, dela gärna.
Vi är så tacksamma.
❤️
Swich till ett lånat nummer; 0730641147
