vårtväntrum.blogg.se

Jag drömde att jag födde en son. Jag höll honom hårt hårt och ingen fick ta på honom.. men barnvagn hade vi glömt att köpa däremot. Så jag bar honom istället. 

En sån där härligt verklig dröm som man vill tillbaka till då man väcks av en ringsignal..

 

Jag berättade för maken. Och för mamma. Men hon sa "jaha, å jag som alltid trott du ska få en dotter" (!?)

 

Vår läkare skickade alla papper som behövdes till gynekologen i Stockholm och samordnaren därifrån och mot Riga ringde. Det var en klinik jag inte ens visste fanns. Den hette EGV Riga.

Kvinnan var svensk och trevlig. Vi pratade länge och allt kändes bra. 

När jag sedan gjorde en enkel koll på familjeliv om kliniken verkar den inte alls vara omtyckt. Hemsidan var dålig så den hjälpte mig inte ett dugg.

Många rekomenderar AVA Riga eller IVF Riga. Kanska ska man ta en av dem istället... det som dessa kliniker verkar ha gemensamt är att man endast behöver åka dit för att lämna simmare och sätta in ägg.

Inget besök då man "bara pratar" vilket jag kan tyckte är bra. 

Vi kan lika gärna prata i telefon och via skype.. 

 

Om någon som läser har varit med om ÄD så skriv gärna, berätta.

Vi blir så glada. Det är en djungel där ute!

 

Vi pratar och funderar mycket på den delen om och vilka man skall delge själva äggdonationen för.

Att göra IVF är vanligt och inget vi skryter om men inte heller något vi döljer jättenoga. Äggdonation däremot känns så privat, så intimt och "vårat". Vem har med det att göra?

Hitintills vet mina föräldrar, hans föräldrar och ett syskon. Känns som att det kan stanna där.

Förhoppningsvis får vi en dag även berätta för ett litet barn om vår långa, långa väntan.

 

Jag, vi är så redo för det här. Nu gäller det bara att hitta rätt. Sverige släpper vi.