Surfrun kanske blir glad...
Mediciner, piller. Piller, piller och piller.
Inleder mornarna med Progynon för slemhinnans uppbyggnad. Massor med E-vitamin, följt av blodförtunnande Trombyl, som sluttoutch en Predenisolon för immunförsvaret.
Någon timme senare ramlar den vanliga dosen av Levaxin, zink, multivitamin kvinna och lite lyckopiller ner i magen.
För att inte glömma kvällsdosen av mer Progynon.
Men lika glad....eller grinig för det är jag :) känner nada. Tack o lov.
Min man får ta en del skit periodvis. Får era det också?
Ibland glömmer jag honom faktiskt. Känns som jag kämpar ensam.
Han jobbar mycket. Massor!!
Ofta får jag åka själv på undersökningar och visst, fine det går. Bara livmodern är med så är det ju lugnt. Hans kropp "behövs" inte.
Men jag behöver ha honom med. Med på "göra-barn-resan"..
Jag vill inte känna mig ensam.
Jag vill inte dra hela lasset själv.
Men idag blev jag glad.
Äntligen har hans chef och HR ansvarige fattat att detta går inte. Han måste få avlastning på sin tjänst.
Kortsiktigt är det löst nu och jag kommer att få se mer av honom. Långsiktigt skall en till anställas.
Han är även satt som ledig kommande resa till Riga och bu på fredag då vi skall åka och få IL-dropp och ultraljud.
Håll alla tummar ni har för att den berömda slemhinnan ser bra ut på fredag och att vår vardag blir bättre!
<3