Januari, nytt år, nya möjligheter
2018.
Inte trodde jag att jag skulle behöva uppleva ännu ett nyår utan en bebis i famnen.. eller i magen.
Men så blev det.
Hösten 2009 slutade jag med preventivmedel. Det känns som ett halvt liv... en evighet men ändå inte.
Sen tänker jag på allt vi åstadkommit däremellan. Dels alla behandlingar men även i livet.
Det är en hel del och under denna tid har jag vuxit upp också. Blivit vuxen.
Jag var så ung då, 2009 och det är jag idag väldigt glad över. Att än har vi åldern på vår sida. Alltid nått :)
Min kropp mår bra nu, jag känner det. Huvudet är det annat med.
Jag är så disträ. Glömmer bort, tappar bort, blandar ihop mm. Totalt hopplös att lita på.
Jag undrar än idag vart den där tv-dosan verkligen ligger? Den jag "tappade bort" i november....
Och var det mitt fel att tvättmaskinen gick sönder? Jag skulle kanske inte hällt hundmat i facket för tvättmedel...eller? Eller som grannen sa "jag ger mig fan på att det ligger en tv-dosa i tvättmaskinen" (haha)
Så är det dagligen. Ofokuserad, tankspridd... you name it.
Jag märker såna gånger hur tolerant min fina man är. Han säger inte ett pip när det händer (jag gör) något galet. Rör inte en min. Han bara "fixar det". Inte ens då vi skulle åka 25mil och hade en tid att passa en tidig morgon. Jag ställer väckarklockan på den tid vi sa att "vi måste åka för att hinna"... ajfan. Det blev lite stressigt där ett tag. Vi blev såklart sena men han sa inget. Jag bara att där och skämdes och han körde till närmsta mack, hoppade ur och köpte en varsin kaffe och sen åkt vi. Tack för honom <3
Jag har berättat om min "mailvän" förut och jag vill åter igen säga hur glad jag är över henne.
Vi kan kalla henne L.
Vi skriver såna där jätte låååånga mail till varandra, såna det tar en evighet att svara på och ändå glömmer man att få med en del. Men jag älskar dem, och att vi fått kontakt.
Hon tipsade mig häromdagen om en podd om två kvinnor som försöker skaffa barn. På egen hand, utan en partner med i bilden.
Trodde verkligen jag hört allt inom ämnet men den här podden hade jag missat och synd var väl det. Den är bra. Känns verklig och ärlig.
De jag ofta hört slutar sådär lyckligt ganska snabbt. Ett IVF, sen kom en eller två bebisar efter 9 månader. Enkelt! Tjo!
Men dessa brudar har fått mer kött på benen och man känner igen sig massor.
Kan rekommenderas helt enkelt, tack för tipset L!
Du hittar en länk till alla avsnitt här bland annat --> https://poddtoppen.se/podcast/1315566394/jag-vill-ha-barn
Nu ska jag åka iväg och jobba lite!
Ha det toppen allihopa, och glöm inte att klicka på hjärtat här nere i hörnet!
<3 <3 <3