vårtväntrum.blogg.se

Åh vad skönt det är med fredag och en helg som ligger en runt knuten. 

Jag har torkat mina tårar nu, min vrånghet är tillbaka och lite energi till att träna också. 
Det gör mig gott och jag hoppas att ångestattacker och paniken håller sig borta nu. 

Jag var hos terapeuten i måndags och det var som att lösa upp en propp i mitt hjärta.
Fler tider är planerade och det känns skönt att jag går hos någon som känner till vår historia och förstår, oavsett om jag är ensam där eller med maken. Hon känner oss och det känns tryggt. 

Att jag åter igen håller på att resa mig betyder inte att man är lika stark som innan. 

En del av oss går sönder för varje misslyckande och vi blir mer och mer naggade i kanterna av detta. Vi söker alltid efter något nytt att prova och snart är mina idér slut.. forskningen går framåt, Sverige godkänner mer och mer behandlingar.

MEN det betyder inte att vår "energi-limit" är obegränsad. Inte heller vår ekonomi. 
Vi bor inte i Stockholm eller därikring heller, utan flera timmar därifrån. Vilket gör att alla dessa kliniker man får tips om känns överjävligt långt bort ibland. 
För oss går det snabbare att ta flyget till Riga än att åka till Göteborg.

Den bittra sanningen. 

Det är ju faktiskt en familj och barn vi vill ha i slutändan.. hur det än nu löser sig..