vårtväntrum.blogg.se

Förutom de gånger det betyder behandlingsstart. Då går man istället och väntar och väntar. Såklart dröjer det då istället någon dag extra men så woops så händer det. 

Lingonveckan startar och det med besked. Värken är värre än vanligt och magen uppsvälld. Tanken på att köra det där träningspasset byts ut till att ligga i soffan och tycka synd om sig själv. 

Men ändå. Det pirrar i kroppen. En skräckblandad förtjusning infinner sig. Och den där berömda rädslan blandad med hoppet. Ska vi få skjuta barnvagn nästa höst? Eller ska vi behöva spara mer pengar..? 

Imorgon börjar jag med Progynon, östrogen för att bygga upp livmoderslemhinnan så den  blir mottaglig för befruktade ägg att fastna i. 

Jag är så fruktansvärt nyfiken på hur det går för vår donator. Hoppas Karin ringer imorgon. 

Å andra sidan, jag har ingen aning om hur mycke information jag får. Jag vet att det är första gången hon donerar. Och att hon är några år yngre än mig. Och att hon är väldigt likt mig. Angående doseringar mm är jag såklart inte involverad men har fått berättat att doseringen med hormoner baseras på hennes blodprover, bland annat på Amh-värdet och några till. Det tycker jag känns väldigt bra. 

De första gångerna vi gjorde IVF fick vi en standardbehandling. Långt ifrån skräddarsydd. ALLA fick börja med 150ie gonal-f. Helt galet egentligen. Min kropp reagerade dåligt med en maxdos på 450ie exempelvis så misslyckandet var ett faktum med den okunskapen från vår dåvarande läkare. 

Jag är glad att vi vänt oss till Uppsala. 

Jag är tacksam över vår E som gjort detta möjligt och jag är så överväldigad av att en kvinna någonstans i samma land gör denna resa för vår skull ❤️