vårtväntrum.blogg.se

skriven 2019-09-04 10:49:01.000001+02:00

Hej,
Kom in på din blogg av en slump. Bara tittat som hastigast men vill bara säga ä: tappa inte hoppet!!
Vi har också gjort en låååång resa, jag å min sambo. Slutade skydda oss kanske 2006. Skrev in oss på Sahlgrenska 2007-08. De sa att ni kommer snabbt bli gravida med ivf, ni är unga (i ivf-sammanhang), jag var då 32. Men sååå fel läkarna hade... efter otaliga ivf å cystor å omstarter av långa å korta protokoll å färskförsök å frysförsök , både på Sahlgrenska och Carlanderska, både gratis å betalda, valde vi att använda vårt sista försök på Sahlgrenska till äggdonation istället. Tror vi stod i kö 2 år (trots att en kompis korsdonerade så att vi kom fram snabbare). Men även det sker sig, både färsk å frys.
Därefter satte vi upp oss på kö i Umeå, vilket var det enda stället i Sverige vi kunde betal för äggdonation. Vi ville gärna försöka i Sverige innan vi begav oss utomlands. Så efter 2,5 åra väntan ringde äntligen telefonen å dom hade hittat en donator som matchade. Upp från Göteborg med nattåg, min sambo fick lämna sitt bidarad och sen hem igen å vänta nåra dar på embryon. När jag klev av planet i Stockholm för att byta plan till umeå startade jag telefonen och hade då ett missat samtal. Från Umeå. Alla embyon hade dött. Satte mig på golvet på flygplatsen å grät. I flera timmar. Tills min sambo hittade ett nytt plan gem till Göteborg. 800000 fattigare...å helt förstörd.
Ringde senare till umår som först tyckte att vi fått vår donator och mer kunde dom inte göra. Men efter några samtal hit å dit där jag menade att vi aldrig fått en ärlig chans då embyorna dog gav dom med sig å vi fick stå i kö till en ny donation. Några månader senare ringde telefonen . Det var Umeå som meddelade att dom hittar en. Å nu blev det snabba ryck. Min kropp skulle i fas, börja med alla mediciner igen. Min sambo fick sen åka upp och lämna sperma. 2 dagar senare ringde dom å så att det såg bra ut, vi hade 5 levande embryon.
På dag 3 åkte vi upp och jag fick dom 2 finaste instoppade. De övriga skulle dom frysa. Sedan var det bara att flyga hem. Ca 10000 kostar det att så spontant flya fram å tillbaka till umeå för 2 Pers.
Vi var ju naturligtvis sjuka av oro. 10 års försök, skulle det äntligen vara vår tur?? Så testade jag å testade å testade, alla stickor visade plus, varenda dag. Å det blev starkare å starkare. Vi vågade såklart inte hoppas för mycket. Sen kom brevet från Umeå att alla andra embryon dött. Inget klarade nedfrysning. Då kände vi att hoppet även oss. Om de var dåliga, varför skulle de i mig vara bra?! Sen kom blodet... jag blödde lite varje dag. Sprang på toa stup i ett å torkade. Blod på pappret varje gång. Men plusset å veckoindikatorn ökade. Googlade som en tok. Många skrev att graviditetshormoner kan finnas kvar länge efter missfall å ge fel svar på stickor. Ringde carlanderska å bad om ett supertidigt ul. Vi fick komma in efter några veckor, minns inte i vilken vecka men kanske 7. Var så nervös. Mådde ändå lite illa hela tiden, men fick för mig att det var för jag var så nervös. Väl på carlanderska kände jag nästan inget hopp. Måste vara beredd på det värsta, att det är tomt... hon drog apparaten över magen å pekade på nått som såg ut som en liten fisk. Å där var hon! Vår dotter, som föddes 7 månader senare, i nov 2017 😊 så fin så perfekt är hon, å ett sånt mirakel!!
Så ge inte upp!! Din tur kommer!! Kämpa på, det är så i helvete jobbigt, men så värt det!
Många kramar å stort lycka till/ Mimmi

skriven 2019-09-04 14:58:13.000001+02:00

Sorry lite stavfel här å där, autocorrect 👎

skriven 2019-09-04 15:01:45.000001+02:00

80 000 kr fattigare ska det vara.