vårtväntrum.blogg.se

Inom ett för mig nytt område. Och de 4 chefer jag träffat har uppenbarligen läst av mig väldigt bra och valt att placera mig där jag ganska säkert själv valt att hamna också. 

Det gick så fort. De erbjuder mig externa utbildningar, utvecklingsmöjligheter och om 6 månader ett snäpp upp i lönen igen. 

Jag babblar mycket lön, jag vet. Men i den sits vi är så är det så stor del, det spelar stor roll! 

Jag sa även såhär vid ett möte "jag skulle vilja veta om jag kan vid enstaka tillfällen och med kort varsel vara ledig/byta arbetstider då jag inom familjen har ett privat bekymmer?"

Det var inga problem. Alla har vi vårt privatliv sa de dessutom. Att jag även blev placerad i ett arbetslag och inte en ensam post är bra, då kommer aldrig arbetet "stå stilla" på grund utav min frånvaro, vilket såklart är stressande.

Jag upprepade även denna info då jag vid ytterligare ett tillfälle fick träffa kommande kollegor. De verkade inte bry sig ett dugg utan ryckte på axlarna. 

Då är förhoppningsvis det bekymret också löst. 

Ändå sitter jag och funderar; ska jag ta det? Varför ska jag inte ta det...?

Det känns lite läskigt, främmande. 

Jag har varit i mig trygga bubbla i 8 år nu. Men samtidigt minns jag inte sist jag trivdes.

Förändringar är läskiga.