6

Får man säga att man är trött?

För tio år sedan slutade jag med preventivmedel. Det är en lång tid. Många försök, många blödningar, ägglossningsstickor och hopp sedan nu. 

Vet ni? 
Jag vet inte längre hur många försök vi exakt gjort. Eller frysåterföringar. 
Allt blir till en gegga i min skalle och den omvandlas sen till bitterhet och tårar. 
Jag kan aldrig få veta hur många försök vi gjort på fel dag, alltså att livmodern inte varit mottaglig. Eller hur länge min ena äggledare försörde allt genom att vara inflammerad. 
Det är det fina...att man aldrig kan veta eller vara säker. Det är ett jävla lotteri och i såna har jag aldrig någonsin haft tur.  
Samtidigt som jag lyssnar på triss slogan "plötsligt så händer det" HA! Hur många lotter måste just jag skrapa för att äntligen vinna...?

Sista tiden har den där känslan oftare och oftare kommit. 
Den som säger att "det räcker nu. Du orkar inte mer. Din kropp tar stryk. Du tar stryk, ditt liv, ditt äktenskap..." 
Ingen går som vinnare ur en barnlängtande kamp sålänge man inte går ur den med ett knyte i famnen.. men ärligt.. man kan inte försöka i all evighet. 
Man bryter ner sig själv och det inte lite heller..

Jag kommer genomföra äggdonationen i Falun som planerat. Förhoppningsvis i höst. 
Men sen. Om inte det är den där lotten som jag skrapar fram vinsten på.... ja då vet jag inte faktiskt. 
När är enough enough? 
När har jag rätt att säga "jag kan inte mer"?
När får jag vara självisk nog för att kunna säga "jag vill inte mer"?

Kommentarer:

1 Anonym:

skriven

Hej, fina vän!
Följer din blogg. Har Falun ingen kö till ÄD? Sen gäller det att hitta rätt donator oxå, man vill väl att donatorn ska vara rätt så lik sig själv. I form av längd, hårfärg, storlek...
Blir en spännande höst för Er! Håller tummarna, lycka till!
Kramizar

Svar: Hejsan!
Kön är väldigt kort och de har sedan dag ett matchat mig mot donatorer. Vilket jag helt ärligt inte bryr mig så mycket i hur ser ut men det gör klinikerna såklart så det är de som matchar, inte vi. Både jag och min man är väldigt typiskt europeiska till utseendet så matchning i vårt fall var inte svårt alls..
ja... dock idag känns hösten väldigt långt borta men stort tack för din kommentar ❤️
vartvantrum.blogg.se

2 Anonym:

skriven

Hej! Kul att de redan börjat matcha dig. Nu är det din tur att få PLUS! Hejja, hejja
(har varit i Falun jag med och gjort IVF)

3 Anonym:

skriven

Åh vad jag känner igen mej i dina ord, de raderna skulle precis lika gärna kunna komma från mej själv. Har sedan 6 år tillbaka försökt utan något lyckat resultat och ingen förklaring till varför. Haft en lång paus från försök där jag

konstigt nog mådde bättre än någonsin men började i våras försöka igen. Och känner mej redan sliten, trött less och börjar fundera över om det verkligen är värt det? Vad gör denna resan med mej? Och med min kropp? Hur kommer jag må om jag bestämmer mej själv för att NU räcker det va om läkarna tar beslutet åt mej...Är inte jag värd att ha ett precis lika fantastiskt liv utan barn. Det inte det livet jag sett framför mej men om det nu blir så, så är det till sist bara mitt ansvar att se till att det blir sä. Det kan ingen göra åt mej. Kanske är det lättare om jag själv tar beslutet. I höst väntar max två ivf:er med eventuella återföringar, sedan är det nog. Då ska jag ta hand om mej själv och faktiskt börja leva igen ❤️

4 Anonym:

skriven

Åh vad jag känner igen mej i dina ord, de raderna skulle precis lika gärna kunna komma från mej själv. Har sedan 6 år tillbaka försökt utan något lyckat resultat och ingen förklaring till varför. Haft en lång paus från försök där jag

konstigt nog mådde bättre än någonsin men började i våras försöka igen. Och känner mej redan sliten, trött less och börjar fundera över om det verkligen är värt det? Vad gör denna resan med mej? Och med min kropp? Hur kommer jag må om jag bestämmer mej själv för att NU räcker det va om läkarna tar beslutet åt mej...Är inte jag värd att ha ett precis lika fantastiskt liv utan barn. Det inte det livet jag sett framför mej men om det nu blir så, så är det till sist bara mitt ansvar att se till att det blir sä. Det kan ingen göra åt mej. Kanske är det lättare om jag själv tar beslutet. I höst väntar max två ivf:er med eventuella återföringar, sedan är det nog. Då ska jag ta hand om mej själv och faktiskt börja leva igen ❤️

5 Anonym:

skriven

Fina kämpe, låter som att du börjar närma dig gränsen för vad du orkar med. Och det är helt ok! Man måste få säga att ”näää NU JÄKLAR får det vara nog!”. Kan givetvis inte sätta mig in i hur det känns men det måste gå att leva ett toppenliv även utan barn? Eller lägga den energi du ”sparar” på att hjälpa ett barn som har det jobbigt, t ex som resursfamilj? Eller ngt helt annat behjärtansvärt du/ni känner för? Iaf, jag tror att man vet och känner tydligt när det är nog, när gränsen är nådd. Även om det fortfarande skär och skaver så vet man. Med det sagt, ååååh vad jag hoppas på att du inte ska behöva fundera på någon gräns! Stort lycka till i höst!!! ❤️ /Maran73

6 A:

skriven

Känner precis igen känslan och frågan. Jag tror man vet och känner på sig då man fått nog... För oss skedde miraklet plötsligt efter, som du skriver, så många IVF och återföringar att jag inte orkar räkna längre, fler än typ någon annan jag läst om. Det kan hända en dag. Men jag vet att de orden känns ihåliga då man själv känner sig som den sista kvar i skiten....Önskar lycka till inför hösten, nu ska det lyckas!!

Kommentera här: