vårtväntrum.blogg.se

Mitt i vårt hav av dokument och samlande av papper, översättningar mm. 

Jag höll på att sammanställa vår fotobok och mamma hade precis köpt en leksak till det efterlängtadd barnbarnet. Allt gick som i ett flow...

Adoptionsbyråns kontakt, vår L hade mailat innan som ett svar på en fråga från mig att det var bättre vi tog våra frågor på telefonen. 

Tro mig, med alla dessa dokument man ska ha och frågeställningar dyker det upp ungefär 20 nya frågor varje dag.

Man vågar inte chansa, allt måste bli rätt. 

Hon sa att hon behövde fråga oss något och lindade in det i en evighet. Till slut kom frågan. 

Frågan om vi ville ansöka om TVÅ barn. 

Två små kottar, syskon som behövde en mamma och en pappa som hade massor av kärlek. 

Hon hade blivit ombedd av "vårt land" att hitta ett par till dessa två och hon ringde oss ❤️

Eftersom vi hela tiden varit så inställda på hela processen: välja land, skriva kontrakt, samla papper, översätta dem, skicka till landet - en evighetsväntan på det magiska samtalet (typ 1 år) så blev det sån kaos i våra hjärnor!

Vi har hört att det ibland kan bli så här. Men det är den klassiska "det händer andra, inte oss". 

Att vi skulle få Det samtalet. Så tidigt. 

Nej det fanns inte i vår tankebana alls. 

Efter en del gnabb med vår socialsekreterare som inte hurrade lika mycket gick hon iallafall med på en ny prövning, vi måste nämligen få godkänt av komunen för syskon istället för ett barn. Måtte de inte säga nej?! Varför ska de säga nej?! Nej finns inte!!! 

Till dess, hoppas vi. Samlar tummar som hålls för oss. Tittar på den bild vi faktiskt fått av barnen och exploderar av kärlek ännu mer. 

Snart kan vi vara i mål. Hoppas. 

❤️❤️